Tecknandet har följt mig sedan tidig barndom. Till en början som ett sätt att bearbeta min inre värld i yttre form, men senare ett oslagbart sätt att lära mig SE. Det är alltför lätt att avbilda saker och ting utifrån vad jag tror mig veta. Att se är att verkligen vara närvarande i förhållande till verkligheten. Att tecknandet dessutom i sig är en form av meditation, gör ju inte saken sämre.